Ska vi starta med hundar i allmänhet och kennel MhaLhi's i synnerhet?
Min senaste valpkull har visat framfötterna, Harriet har flera gånger placerat sig i BIS (till & med vunnit en gång) på dom inofficiella hon visats på. Hon är en riktigt bra CCD, en av dom bästa jag fött upp!
Holly, min fodertik, har även hon visats på inofficiella och har tagit nån BIR-valp-placering. Tanken är att hon ska ut i ringarna på riktigt under 2015.
Harry, min foderhane, har vid 10-mån ålder hunnit med att ta CERT & BIM i Norge. Stort tack till Mona som tar så väl hand om honom!
Under nästa år kommer förhoppningsvis hela kullen att ögonlysas - & patellaundersökas, jag håller tummarna för att alla är friska!
Kennel MhaLhi's stora stolthet - Fil - har plockat många nya titlar och vunnit många BIR men det största är ju såklart att han blev BIR på Världsvinnarutställningen i Finland. Alltså World Winner 2014! Helt fantastiskt!
Titlar och vinster i all ära, jag blir ju otroligt stolt, men det absolut bästa är alla valpköpare som skriver om hur mycket deras hundar betyder, som vänner & familjemedlemmar. Hur älskade dom är, hur mycket tokigt dom gör och hur stolta dom är över sina hundar.
Förhoppningsvis blir det en valpkull under 2015, efter Holly. Unni går ju tyvärr över till fodervärdens ägo så där blir det inga fler kullar efter henne.
Ännu finns det ingen CCD i mitt hem, det är oerhört tomt, men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig.
Jag har ju min älskade gråben, Isma är snart inne på sitt sjunde år och jag glädjer mig för var dag hon finns vid min sida. Sen har det ju tillkommit två bonushundar, whippetflickorna Strumpan & Kakan. Så just nu är det hundar så det räcker.
Privat då, vad har hänt? Ja vart ska jag börja...?
Jag tog mig ur en dålig relation, äntligen, och i samband med min skilsmässa så lämnade jag ett fast jobb som assistent efter många år och flyttade hemåt, till norr, som jag drömt om så länge.
Mina vänner, både gamla och nya, gav mig syre och visade vad vänskap är. Vad hade jag gjort utan er?
Min äldsta syster lånade ut sin lägenhet till mig så under sommaren arbetade och bodde jag & Isma i Gällivare. Där umgicks jag med familjen, svettades i tropisk värme, sörjde över snön som föll på midsommar och dejtade min ungdomskärlek Nina.
Innan sommaren tog slut var beslutet fattat, Gällivare var för litet och min kärlek till N för stor för femtio mil emellan oss, så flyttlasset gick än en gång, nu till Umeå. Här har jag fått ett roligt jobb som vägvisare/utvecklingsledare på ett äldreboende, blivit sambo med N och bor numera med hundar, hästar och barn på landet.
Jag kan hälsa på pappa, mamma och syster nästan närsomhelst. Det är lyxigt!
Det har varit tvära kast under året och det är först nu som jag hunnit landa och andas ut, ibland kommer allt över en och jag får nypa mig i armen för att tro att allt blev så bra som det är.
Jag lever mitt liv så annorlunda idag än för ett år sedan och jag mår gott. Jag lever med någon som får mig att skratta var dag och jag är oerhört tacksam över att jag & N har fått en ny chans med varann, efter 15 år...
Hon lyfter mig varje dag, stöttar, peppar & hejjar på. Hon gör mig till en bättre människa, tveklöst!
Jag är så glad att jag tog beslutet att flytta hem efter alla år i söder, även om det var på bekostnad av mina vänner. Ni finns förhoppningsvis kvar när jag kommer på besök snart ;-)
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om mitt år, men jag låter detta räcka. Tycker själv att jag sammanfattade allt rätt så bra :-)
Nu ser jag fram emot ett nytt år, med dom fina jag delar min vardag med, med ett föl som Ninas fina Ärtan förhoppningsvis bär på, husvagnsmys i Piteå, en road trip till Värmland och mycket, mycket annat!
Nu ser jag fram emot ett nytt år, med dom fina jag delar min vardag med, med ett föl som Ninas fina Ärtan förhoppningsvis bär på, husvagnsmys i Piteå, en road trip till Värmland och mycket, mycket annat!
Gott Nytt År till er alla, väl mött 2015!
